Så typiskt alltså

Jag som så gärna ville synas, och ni såg väl vem som syntes? Ja, inte var det jag inte, men gubben och hunden dom glänser i rutan. Jag som till och med lämnade fram en tjuga, och minsann sprang rakt in i kameran, nää, bara att acceptera, man blir aldrig nån filmstjärna.

Men vilken septembersol vi har, så himla skönt att sitta och njuta med ett glas whiskey och en bra bok i lurarna, fantastiskt. Bra eller bra, jag lyssnar på Kakans bok, och den är värd att lyssna på. Lyssnar ju mest numera, tycker det är mest skonsamt för ögonen…??

Ikväll fixade jag till mitt fantastiskt goooda potatismos, Eric köper, skalar och skivar några King-Edward-potatisar, sen mosar jag med en stomp, har i en stor klutt med smör, salt och vitpeppar, nymalet förståss, vispar med elvisp och häller i varm mjölk till ett fluffigt och Flerohopps godaste mos!!

Jag hade ju både paprika, falukorv, mos och majonnäs och lite senap. Gott var det i alla fall, och det var ju tänkt att det skulle mätta.

Kaffe och sjoklabid är redan expierat.

Ha en skön lördagkväll!

♥♥♥