Det är ingenting för mej

Sitter och småtittar på Go`kväll i Tv:n, och där pratar man positivt för solskydd och brun utan sol. Finns ju både som spray och cremer. Jag drar mej då till minnes en händelse på 60-talet, kan ha varit 62- nånting. Jag var alltid vit som en sockerbit, dock inte lika söt, därav denna händelse. Alla vill väl ha en vacker färg och det ville jag också. Hade ju hört talas om att man kunde bli brun av en creme som skulle smetas ut över hela kroppen så blev man brun och vacker. Och det trodde ju jag på. Jag gjorde detta en lördagsförmiddag, Eric och jag skulle ut och dansa på kvällen,  det skulle ta ca 2 timmar innan man såg nån skillnad, och vilken skillnad det blev…….!! På söndagsförmiddagen stod min mor med skurborste och skurpulver och skrubbade mina flammiga armar och ben, ansikte och hals var allra värst att bli skrubbad på. Brun utan sol är inte min grej, tacka vet jag naturlig bränna. Och flugor dras  ju till en sockerbit.

Här har vi tillbringat ett par timmar idag, riktigt skönt väder, och har man lite tumme med solen så kan man få tillräckligt med färg både i ansikte och på armar och ben utan den där sprayen.  Näe, jag skulle vilja ha nåt magiskt som jag kunde sprayat mina klubbor med så att dom slog precis som jag vill. Men jag får ju himla mycket bra motion och så är det ju roligt att gå här ute. Jag gör ett nytt försök i morgon.

Nu blir det fika här. Ha en fortsatt mysig torsdag!

Kram!!

♥♥♥